mexico

80-talet strömmar igenom hela mig.
Jag sitter på min rast och har abstinens. (ge mig snuuuus!)
Jag är upprörd, dansant, nöjd och ilsk.

Jag hatar att vara tjej, jag skulle inte gilla att vara kille heller.. mänskligheten äcklar mig.
särbehandlingar och sociala belöningar.

det är ju så fel av mig att inte släppa in alla riktigt ordentligt när det gäller mitt homosexuella förhållande.
man måste ju kämpa för acceptans. Och man måste förstå att folk tycker det är jobbigt med same-sex kärlek, även ens närmaste.
Man är ju faktiskt både onormal och lite äcklig... säkert ful och ovårdad också.

Hur kan man leva utan en man att behaga?
Ni behöver ju inte kämpa med all rätt, men ändå tvingar ni mig att göra det utan någon rätt alls.

over and out.