Dalarna
Dalarna is the shit. no way!!!!!
lösningen på allt.
underbara underbara människor.
kan inte sluta sakna guldregnsgången dock, men med tanke på alla... tankar. så är det jävligt skönt att vara så långt borta. utom räckhåll att bli skadad. jag mår bra.
"I wanna stay like this forever...." osv. ja ni kan den säkert.
jag klandrar mig själv hela tiden. jag utser mig själv till någon slags dålig människa fastän jag innerst inne vet att jag inte har gjort något fel alls. inte den här gången. men det är väl antingen eller antar jag. när jag är "den där" så är väl den andra alltid "jag just nu" i guess. som sagt. det kanske är mitt fel ändå, man får tillbaka vad man förtjänar, och jag har inte kännt så här sen kim så det är väl på tiden nu antar jag.
hehe... korkat av mig att hoppas på något, även om jag uppfattat fel signaler och omedvetet omvandlat saker till någonting jag velat.. korkat. jag ÄR korkad. glad att jag äntligen har insett det nu (igen).
men även jag på mitt mest romantiska humör har fixat att hålla mig i skinnet.
klarat av att inte vrida mig av smärta. hehe.
dramatisk är jag också, men det vet väl alla redan.
men seriöst. vore det inte för linns dagliga samtal och omvård så hade jag lipat 24-7.
hon är verkligen en klippa.
kan inte alla mina bekymmer och känslor bara försvinna... och förbli borta när jag kommer hem också.
tack det vore fint!
lösningen på allt.
underbara underbara människor.
kan inte sluta sakna guldregnsgången dock, men med tanke på alla... tankar. så är det jävligt skönt att vara så långt borta. utom räckhåll att bli skadad. jag mår bra.
"I wanna stay like this forever...." osv. ja ni kan den säkert.
jag klandrar mig själv hela tiden. jag utser mig själv till någon slags dålig människa fastän jag innerst inne vet att jag inte har gjort något fel alls. inte den här gången. men det är väl antingen eller antar jag. när jag är "den där" så är väl den andra alltid "jag just nu" i guess. som sagt. det kanske är mitt fel ändå, man får tillbaka vad man förtjänar, och jag har inte kännt så här sen kim så det är väl på tiden nu antar jag.
hehe... korkat av mig att hoppas på något, även om jag uppfattat fel signaler och omedvetet omvandlat saker till någonting jag velat.. korkat. jag ÄR korkad. glad att jag äntligen har insett det nu (igen).
men även jag på mitt mest romantiska humör har fixat att hålla mig i skinnet.
klarat av att inte vrida mig av smärta. hehe.
dramatisk är jag också, men det vet väl alla redan.
men seriöst. vore det inte för linns dagliga samtal och omvård så hade jag lipat 24-7.
hon är verkligen en klippa.
kan inte alla mina bekymmer och känslor bara försvinna... och förbli borta när jag kommer hem också.
tack det vore fint!
Kommentarer
Trackback